Nataly.

jag skulle ljuga om jag sa något positivt om hur livet ser ut ur mina ögon men en liten sanning är att jag förmodligen är på väg någonstans. framåt eller bakåt det vet inte ens jag men jag har lyfts från marken och hamnat i något mellanläge där jag mest av tiden blir åksjuk av att inte veta vad som händer. jag vet bara att jag saknar dig, om jag saknar dig. och jag vet att den känslan aldrig kommer att försvinna hur mycket jag än vrider och vänder på det. hur förbannad jag än är och blir så landar jag alltid med dom bra minnena. jag vill veta hur jag ska kunna andas som jag gjorde när träden snart skulle bli knallröda, när dag skulle bli natt. när vi satt på en båt mitt i natten- jag glömmer aldrig, aldrig aldrig. känslan du kan ge eller känslan du ger mig, när du gör det på rätt sätt. eller jag borde kanske säga, känslan du gav. eftersom tiderna är annorlunda och vi andas inte samma luft längre. du gjorde det som ingen annan. you really sweeped me off my feet. over and out grubblar vidare, jävla skit varför kan du inte fatta