62876983476376934

man tror att livet ska vända så fort man får en aning ordning på det, men så fel man kan ha. vilken känsla och vilken jävla kamp mot bättre tider, fast jag känner mig emellanåt väldigt lugn och jag har börjat med att sätta ner fötterna på jorden. vi lever på kaffe och cigaretter dom här dagarna och önskar att man ska vakna med solen i ansiktet varje morgon. helgen blir fin, plåtning på lördag med massa skönt folk- precis så det ska vara. förra helgen var även den fantastisk med ännu en plåtning ute på ekerö. men jag börjar känna en annan ångest som jag bör lägga av med så fort jag kan, för det lär bara bli värre och det orkar jag definitivt inte bära runt på. jag har bromsat mig själv flera gånger under dom senaste veckorna, det är saker jag velat men jag visste hela tiden att jag inte borde. och jag klarade mig, men jag vet anledningen bakom det också. ingen jävla alkohol. bättre tider var det..


med ett leende på mina läppar

jag slog upp ögonen idag och kände att damn det här blir en fantastisk dag. gårdagen var fylld av sjuka tankar och för mycket saker jag inte riktigt orkar med. jag lyssnar på noter som får mig att minnas gamla tider som får mig att rysa, på ett mycket bra sätt. ska strax sätta på mig skorna och springa in till vårat vackra stockholm- för solen skiner och det är det bästa som finns. stockholm och sol. jag ska göra ett beslut som kräver all min energi och det kan kräva ännu mer efter det än vad det just nu gör. beslutsångest. men vi lägger det på hyllan en stund, för nu ska jag träffa min fina vän, dricka kaffe och planera framtiden. you me i t a l y.


Thats all there is to it

jag skulle ljuga om jag sa något positivt om hur livet ser ut ur mina ögon men en liten sanning är att jag förmodligen är på väg någonstans. framåt eller bakåt det vet inte ens jag men jag har lyfts från marken och hamnat i något mellanläge där jag mest av tiden blir åksjuk av att inte veta vad som händer. jag vet bara att jag saknar dig, om jag saknar dig. och jag vet att den känslan aldrig kommer att försvinna hur mycket jag än vrider och vänder på det. hur förbannad jag än är och blir så landar jag alltid med dom bra minnena. jag vill veta hur jag ska kunna andas som jag gjorde när träden snart skulle bli knallröda, när dag skulle bli natt. när vi satt på en båt mitt i natten- jag glömmer aldrig, aldrig aldrig. känslan du kan ge eller känslan du ger mig, när du gör det på rätt sätt. eller jag borde kanske säga, känslan du gav. eftersom tiderna är annorlunda och vi andas inte samma luft längre. du gjorde det som ingen annan. you really sweeped me off my feet. over and out grubblar vidare, jävla skit varför kan du inte fatta


satan i gatan vad snett det kan gå..

3/5/12 det här kan vara en början och ett slut på det svåraste jag någonsin har gjort. att lägga mina kort på bordet och säga som det är och se ut som en jubelidiot i dina ögon. för det är så det är och jag antar att det alltid varit precis likadant. försöker att hitta vägar ur det men jag vaknar med sanningen om hur det egentligen är, hela tiden. jag vill växa några storlekar och faktiskt vända och gå, men hjärtat slår för fort och jag får panik. det är ingen som bryr sig och ingen kommer någonsin att göra det heller. mina känslor och jag, det är ju skönt att man inte är ensam iallafall. det är för jobbigt att öppna käften och säga som det är för det spelar ingen roll för någon.

12/5/12
sen ändrade jag åsikt om allt efter att allt tog en vändning i fredags morse, det svartnade och vaknade upp ett dygn senare. jag har bokstavligen vaknat upp, fått mig en redig käftsmäll och vill inget annat än att reda upp det som nu kallas livet. skålar med ett glas vatten ett tag framöver. skål!